Samlingar från Korea

Östasiatiska museets koreanska samling består av 510 föremål och fragment, samt 29 fotografier, och täcker ett tidsspann som sträcker sig från De tre kungarikenas tid (57 f. Kr – 668 e. Kr) fram till 1900-talet. Samlingen innehåller huvudsakligen keramik och metallföremål, men även ett antal målningar, kalligrafier och frottagemålningar, möbler i trä, textilier samt några lackarbeten och föremål i glas och sten. Grunden till samlingen består av föremål som donerades av kung Gustaf VI Adolf; den första officiella person i Sverige att intressera sig för koreansk konst och arkeologi. Han besökte Korea 1926 och gav under sin livstid ett antal föremål till museet. Fler föremål testamenterats sedan som gåva. Den största delen av den koreanska samlingen består av föremål som museet införskaffade under 1970- och 1980-talet genom inköp och gåvor från läkare och sjuksköterskor som arbetat på det svenska Röda korsets sjukhus i Busan under och efter Koreakriget (1950-1953), samt från svenska diplomater och affärsmän.

De tre kungarikenas tid

De tre kungarikenas tid är i den koreanska historieskrivningen en period som sträcker sig från år 57 f Kr till år 668 e Kr. Namnet syftar på de tre kungarikena Goguryeo (37 f Kr – 668 e Kr), Baekje (18 f Kr – 660 e Kr) och Silla (57 f Kr – 935 e Kr). Det fanns också ett mindre förbund av hövdingadömen under den här perioden: konfederationen Gaya (42 f Kr – 562 e Kr). Dessa fyra riken sträckte sig tillsammans över hela den koreanska halvön och största delen av Manchuriet, som idag tillhör Kina och Ryssland.

Förenade Silla

År 668 blev större delen av den koreanska halvön ett enda rike, efter att kungariket Silla med hjälp av den kinesiska Tangdynastins styrkor erövrat Bakje och Goguryeo. Kungadömet Balhae, som låg på den norra delen av den koreanska halvön en bit in i Manchuriet och som bildats av en före detta general från Goguryeo, ingick dock inte i detta nya rike. Trots att Silla befunnit sig i krig med Tangdynastins Kina under 600-talet behöll kungariket sitt nära band till dynastin. Förenade Silla handlade sjövägen med Kina och tog aktiv del i det nätverk av resande och handelsmän som brukar kallas Sidenvägen och som gav möjlighet till både kulturellt och handelsmässigt utbyte mellan Öst och Väst. Förenade Silla införde en nationell akademi för studiet av de konfucianska klassikerna och sedermera även nationella examinationer för statstjänstemän efter kinesisk modell. På 600-talet och 700-talet reste koreanska munkar till Kina och Indien för att studera olika buddistiska läror. Buddismen hade under den här perioden ett stort socialt och kulturellt inflytande både på hovet, eliterna och de lägre klasserna. Buddismens starka ställning ledde till att det byggdes tempel och pagoder och att en särskild typ av buddistisk konst utvecklades. En kombination av svaga härskare och uppror bland adliga familjer ledde till Förenade Sillas fall år 935.

Goryeo (918-1392)

Goryeo grundades 918, och kontrollerade 936 ett ännu större område av den koreanska halvön än Förenade Silla. Rikets norra gräns gick så högt upp som vid floden Amnok, nutida gränsen mellan Nordkorea och Kina. Under Tidig Goryeo (918 -1170) stärktes kungamakten genom att det som i dag är staden Gaesong på Koreas västkust, gjordes till huvudstad. Där kunde Wang Geon, grundaren av Goryeodynastin, få stöd från lokala krigsherrar. En kinesisk typ av examen för ämbetsmän infördes för att få in nya familjer i ämbetsmannahierarkin. Under Mellersta Goryeo (1170-1270) var riket med om en rad omstörtande händelser. Olika militära ledare tog makten, vilket satte igång flera uppror bland bönder och slavar samtidigt som den mongoliska Yuandynastin invaderade från norr. Under Sena Goryeo (1270-1392) kontrollerades dynastin i stor utsträckning av det mongoliska Yuan-hovet som hade sitt säte i dagens Beijing. Goryeo föll samman efter ett flertal attacker från kinesiska upprorsstyrkor och japanska pirater. Generalen Yi Seong-gye tog makten och utropade år 1392 Joseon-dynastin, samtidigt som den sista Goryeo-kungen avsattes.

Buddismen blomstrade under Goryeo och en stor mängd buddistiska texter och konstföremål bekostades av överklassen, däribland den så kallade Koreana Tripitaka - en samling på över 80 000 tryckblock i trä som skulle möjliggöra tryckningen av hela den koreanska buddistiska kanon. Lösa typer användes också för första gången i världshistorien. Typiskt hantverk från den här tiden innefattar olika buddistiska ceremoniföremål, metallarbeten och lackarbeten. Allra mest känt är Goryeo för sin keramik, särskilt det grågröna celadongodset som var som allra mest populärt mellan första halvan av 1000-talet och tidigt 1200-tal. Den så kallade sanggamtekniken, en typ av inlagd dekor som ibland användes på dessa föremål, är unik för Korea och användes som allra mest under mitten av 1100-talet.

Joseon

Joseondynastin grundades år 1392 i Hanseong (nuvarande Seoul) av general Yi Seonggye. Riket sträckte sig över ungefär samma område som nutida Nord och Sydkorea. Tidig Joseon inleddes med ett stort ekonomiskt och administrativt reformarbete med nykonfucianismen som statsideologi. Dynastin avsade sig buddismen och konfiskerade de buddistiska templens jordegendomar. Detta försvagade buddismens ställning som samhällelig auktoritet. Kung Sejong den store (regeringstid 1418-1450) uppfann år 1443 det koreanska alfabetet, Hangeul. Det kinesiska skriftspråket fortsatte dock att vara förhärskande inom akademierna och i statsadministrationen ända till Sen Joseon. Japans invasion av Korea 1592-1598 som leddes av Kanpaku Toyotomi Hideyoshi var förödande för den koreanska halvön. Senare invaderades riket två gånger av Manchuriet (1627 och 1636), invasioner som syftade till att störa Joseons allians med Mingdynastin i Kina. 1897 grundade Gojon, Joseondynastins 26te kung, kejsardömet Daehan och blev Koreas första kejsare. 1905 tvingades Korea att skriva på ett avtal med Japan som berövade Korea sin diplomatiska suveränitet och gjorde landet till ett japanskt protektorat. 1910 upptog Japan Korea i sitt imperium och den japanska kolonialtiden tog sin början.


Samhället under Joseon var strikt hierarkiskt. Även om det var möjligt att röra sig upp och ner inom de sociala skikten så var de adliga familjerna och de militära befattningshavarna – de så kallade Yangban – högst upp på den sociala hierarkin och en trälliknande klass, Nobi, längst ner. Silhak var en rörelse som växte fram under 1700-talet och som förespråkade sociala reformer och ett mer pragmatisk styre av landet, snarare än att strikt anamma konfuciansk ideologi. Silhak-tänkarna var särskilt positivt inställda till administrativa och ekonomiska reformer.

Konsten i Korea fortsatte att utvecklas under Joseon, nu med starkt inflytande från nykonfucianismen. Intelligentsian tog till sig kinesiskt landskapsmåleri. Buncheongkeramik som utvecklades från Goryeos celadongods frodades under Joseons två första århundraden. Det kom sedan att ersattas av porslin, framförallt blå-vitt porslin. Den nykonfucianska överklassen hade stränga estetiska ideal och den vita färgen symboliserade renhet och jungfrulighet.

1900-talet (efter Joseon)

Japan hade länge velat få kontroll över Korea. Landet sågs som en öppning för Japan mot resten av Asien och efter det Japansk-koreanska avtal som ingicks 1876 blev Korea enligt 1905-års avtal ett japanskt protektorat. Med 1910 års avtal mellan de två länderna blev Korea slutligen en japansk koloni. Den koreanska frihetsrörelsen växte fram under tidigt 1900-tal och fortsatte att vara aktiv under hela den japanska kolonialtiden. "Första mars-rörelsen" som bildades 1919 hade stor genomslagskraft med marscher och demonstrationer i hela landet. Det japanska förtrycket av Korea intensifierades då Japan gjorde landet till bas för sin militära försörjning under det Sino-japanska kriget 1937 och Stillahavskriget 1941. 1938 förbjöds det koreanska språket och koreanska namn byttes mot japanska. Koreaner skickades som soldater och arbetare till fronten. Både före och under andra världskriget utsatte Japan landet och dess befolkning för många grymheter, bland annat sexslaveri, tvångsarbete och mänskliga experiment. Korea blev åter fritt 15 augusti 1945 efter att Japan överlämnat sig till de allierade. Även här spelade frihetsrörelsen en viktigt roll.
Från och med 1920-talet strävade koreanska konstnärer efter att skapa en specifik koreansk stil och inspirerades i detta bland annat av den västerländska konsten. De första moderna arkeologiska utgrävningarna i Korea utfördes under det japanska styret. Japanerna var måna om att skapa en historieskrivning som rättfärdigade det japanska maktövertaget över Korea. Mycket koreansk kulturarv förstördes under den här perioden eller stals och togs till Japan.
Efter Japans överlämnande och slutet på andra världskriget 1945, delades den koreanska halvön upp i två delar längs den 38e breddgraden; en uppdelning som består än idag. Efter andra världskriget och med början av Kalla kriget, steg spänningen mellan Sovjetunionen som ockuperade den norra delen av halvön, och USA som ockuperade den södra. Förhandlingar för att få tillstånd ett enande av de två delarna misslyckades. Den norra delen administrerades av Sovjetunionen och den södra av USA. Syd utlyste ett allmänt val den 10e maj 1948 och Republiken Korea (Sydkorea) bildades. I norr bildade Kim Il-sung ett kommunistiskt styre stött av Sovjetunionen och blev den 9e september 1948 ledare av Demokratiska folkrepubliken Korea (Nordkorea).
Koreakriget bröt ut den 25 juni 1950 när Nordkorea, stött av Kina och Sovjetunionen, attackerade Sydkorea som i sin tur huvudsakligen stöddes av USA. En överenskommelse om vapenstillestånd träffades den 27 juli 1953 och en buffertzon, den demilitariserade zonen, blev till. Vapenstilleståndet fortsätter till dags dato.
Många former av traditionell konst och konsthantverk fortsätter att utövas på den Koreanska halvön. Den nordkoreanska staten stöder kommunistisk propagandakonst och den statliga konstateljén Mansudae producerar en stor del av propagandan via scenkonst, bildkonst och skulpturer. Sydkorea har inrättat flera institutioner och stiftat lagar som ska skydda det koreanska kulturarvet. Samtida sydkoreanska konstnärer och designers, till exempel Du Ho Suh, rör sig på den internationella konstscenen, där man också finner konstnärer från diasporan, som Nam Jun Paik från USA.